Därför kan det vara lämpligt att skriva några rader om hennes artistbana.
Hon hette egentligen Stina Karlsson, var född 1909 (dog 1982) och började lära sig spela dragspel i femårsåldern. Sitt musikaliska påbrå hade hon ärvt av sin far Robert Karlsson, som arbetade vid Bångbroverken, men brodem Nisse var den som egentligen lärde henne spela. Han var en på den tiden mycket uppskattad musikant som blev Stinas förste duettpartner på danser och andra tillställ-ningar i trakten av Bångbro, som ligger vid Kopparberg i norra Västermanland (Örebro län).
Så småningom lade brodern spelet på hyllan och Stina fick fortsätta ensam. "Stina ville bara spela, hon var aldrig ute och roade sig som vi andra ung-domar" sade en av hennes jämnåriga i en artikel i Bergslagsposten. När hon gick till danstillställningar var det för att spela dansmusik. Mångfaldiga gånger dansade ortens ungdomar efter hennes musik i gamla ”Japan”, den tidens mycket enkla 'Nalen' i Bångbro.
Spelningarna ledde henne så småningom till Filipstad där hon blev duettpartner till Albin Fernström (1892-1960) och biträde i hans musik-affär. Tillsammans med denne Albin gjorde hon 16 skivinspelningar mellan åren 1930–1938. Han var en framstående dragspelare och hade också de rätta kontakterna. Det betydde turnéer land och rike runt för de båda, radiodebut 1930 och grammofon-kontrakt med Polyphon-bolaget samma år. Albin var god vän med Nils Ferlin och tonsatte flera av hans dikter. Ett flertal av Bångbro-Stinas och Albin Fern-ströms inspelade låtar har därför texter av Nils Ferlin: Kom till mej på lördagkväll, Skidlöpar-valsen, Rallare-valsen, Lull-lull-lull och Någon gång si så där apropå. Bångbro-Stina och Albin Fernström turnerade också flitigt i folkparkerna, ibland under namnet Bångbro-Stina & Albin Fernströms dragspelskvartett.
